Nektarspår

Lev och låt leva!

Tro och fakta om stinknäva, Geranium robertianum L.

stinknäva

När och var ska jag leta?

Stinknävan föredrar skuggig, stenig och klippig mark där den vill ha mullrik jord. Den blommar allmänt under juni-september.

Hur känner jag igen den?

Det finns en del nävor men förväxlingsrisken är ändå ganska liten om man håller tungan rätt i munnen. Stinknävan har hela kronblad och upprättstående foder. Det sorterar bort övriga nävor utom glanssnävan som delar båda egenskaperna.

För att enkelt skilja glansnäva och stinknäva åt så behöver man bara titta på bladen. Glansnävans blad har nästan cirkelrund omkrets medan stinknävan har flikigt trefingrade blad med kantig omkrets. Blad och stjälkar är håriga.

Som andra nävor har stinknävan den typiska frukten som består av delfrukter, utdragna till en lång pip.

Allmänna fakta

Arten uppges dofta starkt (läs lukta illa) men jag tycker inte det är så påfallande. En historia berättar att namnet robertianum kommer sig av att Linné döpte örten efter en elev som hette Robert. Föga smickrande, i synnerhet på 1700-talet, då man troligen var tvungen att dofta rejält för att utmärka sig i mängden. Jag kan inte gå i god för sanningshalten i berättelsen.

Folkmedicinsk användning

Det folkliga namnet vägglusgräs kan antas hänga ihop med att arten förr användes mot vägglöss. I Norge har stinknävan också används mot blod i urinen både hos folk och fä.

stinknäva, blomma
Kronbladen är inte urnupna
stinknäva, foder
Upprättstående foder
stinknäva, blad
Flikigt trefingrade blad
stinknäva, frukt
Pipformad frukt
stinknäva, blommaKronbladen är inte urnupna

stinknäva, foderUpprättstående foder

stinknäva, bladFlikigt trefingrade blad

stinknäva, fruktPipformad frukt